Sonos har inte legat på latsidan när det kommer till TV-ljud den senaste tiden och med den nya soundbaren Ray riktar de in sig på en lite ny målgrupp.
Om föregångaren Arc, sett till både inkopplingsmöjligheter och formatstöd, var en uppgraderad Playbar är Sonos Ray istället i stort sett en liten kopia av Playbar. Med exakt samma upplägg och inkopplingsmöjligheter. På gott och ont.
Det ska tilläggas att jag personligen fortfarande använder just Playbar som min dagliga soundbar till TV:n. Något jag varit väldigt nöjd med under många år. Framförallt då den låter extremt bra, även jämfört med nyare soundbars. Också de från Sonos.
Ett underligt, men inte helt tokigt, steg bakåt
Sonos har under åren fått en hel del kritik för att de inte inkluderat stöd för nyare ljudtekniker såsom Dolby Atmos i sina soundbars. Något de rådde bot på med Arc (och generation 2 av Beam). Här kommer Sonos Ray in som en lite lustig pjäs då den har exakt samma formatstöd, eller kanske snarare avsaknad av formatstöd, som just gamla Playbar. Det vill säga att man får nöjda sig med Dolby Digital och DTS för surround-ljud-upplevelsen.
Även om det är lite galet att en nyare högtalare tappar stöd för ljudformat föregångare såsom Arc och Beam (gen 2) har är det ändå inte helt konstigt. Framförallt om man ser till vad Sonos Ray är ämnad att vara för typ av soundbar; en lite mindre variant för de som kanske inte behöver det absolut största ljudet, men ändå vill ha bra ljud till sin TV.
Visst är det lite trist att stöd för t.ex. Dolby Atmos inte finns. Personligen tycker jag däremot inte att det gör allt för mycket. Framförallt då en högtalare i denna storlek oavsett skulle ha svårt att ge någon större valuta för pengarna när det kommer till Atmos-upplevelsen.
Gammaldags inkoppling
Varför format såsom Dolby Atmos inte stöds kommer sig inte bara av att Ray saknar uppåtriktade högtalare utan även av valet att helt slopa HDMI-kontakten baksidan. En ärligt talat ganska förvånande design. Istället för att använda sig av HDMI-ARC, vilket varit fallet på både Beam och Arc, är det hos Ray en klassisk optisk inkoppling mellan TV och soundbar som gäller. Alltså exakt samma variant som hos gamla Playbar.

Att använda optisk kontakt för att kopplingen är inte dåligt i sig. Men det gör ändå att man tappar vissa trevliga funktioner såsom bättre möjligheter till synkronisering av ljud och bild om det skulle behövas. Samt möjlighet för fjärrkontrollens volym att visa korrekta nivåer mot den volym som faktiskt skickas ut från soundbaren. Visserligen gör det Ray kompatibel med äldre TV-apparater som saknar HDMI-ARC-ingång. Men detta var fallet även med exempelvis Beam där en HDMI till optisk-adapter skickades med i förpackningen för de med TV-apparater utan HDMI-ARC.
Design och första intryck
Det första som slog mig med Ray var dock storleken. Även om den med sina 559 x 95 x 71 mm bara är cirka en decimeter kortare än Beam (651 x 100 x 69 mm) upplever jag den ändå som rejält smidigare. Placerad nedanför min gamla trotjänare från LG på 47″ kändes den till en början nästan för liten.

Bortsett från det känns hela pjäsen, som vanligt när det gäller Sonos, väldigt kvalitativ sett till materialval och tyngd. Touch-knapparna uppepå är subtila och även Sonos-loggan på fronten smälter in snyggt. Värt att nämna är att Ray också kommer i en vit variant. Någon röststyrning som återfinns hos Beam och Arc är det inte fråga om hos Ray, utan uppspelning av ljud är allt som erbjuds.
Inkopplingen är även den supersimpel med hjälp av Sonos-appen som guidar en genom hela processen. Med hjälp av en inbyggd IR-sensor går det sedan att använda sin vanliga fjärrkontroll för att justera volymen på Ray. Någon separat fjärrkontroll medföljer, såsom det alltid varit med Sonos soundbars, inte.
En viktig sak att tänka på här är att fjärrkontrollen till TV:n måste använda IR-teknik för att kunna kontrollera ljudet på Ray. Något som hos flertalet nyare TV-apparater inte alltid är fallet då fjärrkontrollerna istället använder t.ex. Bluetooth. Här inkluderar många TV-tillverkare två olika fjärrkontroller, där den ena av dem har just ett IR-öga, men istället ibland saknar andra moderna funktioner såsom röststyrning. Av denna anledning hade en HDMI-ARC-port verkligen varit önskvärt då den tillåter kontroll av ljudet med TV:ns vanliga fjärrkontroll hos de TV-apparater som stöder funktionen.
Låter det något då?
Efter att ha bytt ut den ungefär tre gånger så stora Playbar mot lilla Ray var det första jag reagerade på att jag inte reagerade så mycket. Vid en första lyssning kändes karaktären i ljudet från Ray väldigt likartad den från Playbar. Vilket var minst sagt förvånande.

Efter att ha spenderat någon vecka med Ray är det dock tydligt att ljudet i sig inte på några vägar egentligen når samma styrka och punch som hos Playbar. Däremot skulle jag ändå vilja påstå att den ganska varma tonen i ljudet hos Playbar också infinner sig hos Ray. Här har jag upplevt både Arc och kanske framförallt Beam som något vassare i tonen. Vilket inte nödvändigtvis är negativt. Snarare bara lite annorlunda.
Dialog är väldigt klar och tydlig och min personliga favorit – nattläget – där ljudet fokuseras rakt framåt för att helt enkelt låta mindre i övriga riktningar, fungerar precis lika bra som hos övriga Sonos-soundbars. En superfunktion när andra familjemedlemmar vill sova.

Även vid musikuppspelning står sig Ray förhållandevis bra. Man får givetvis inte stereobilden två separata högtalare ger. Men trots det lilla formatet låter musik ändå helt okej. Skulle man vilja använda Ray som ”party-högtalare” en kväll går det också att dra upp (ner?) basen en del. Visserligen med en förlust av detaljer i ljudet. Men återigen, sett till storleken, skulle jag säga att basljudet är minst vad man kan förvänta sig.
Vid högre volymer överlag märks det dock ganska snabbt att de två diskanthögtalarna och de båda mellanregisterhögtalarna tillsammans med de passiva baselementen inte riktigt mäktar med. Något som resulterar i en lite avklippt ljudupplevelse. Stereobilden är som sagt okej, men det märks att Ray är en väldigt liten soundbar som, trots en massa teknik, inte riktigt mäktar med att simulera ett jättebrett omfång.
För att sammanfatta
Överlag och framförallt i relation till storleken är det svårt att klaga allt för mycket på själva ljudet och vid normala volymer levererar trots allt Sonos Ray en trevlig och förhållandevis välljudande upplevelse.
Sedan ska det nämnas att Ray, trots att det är Sonos billigaste soundbar, med sina 3 399 kr ändå inte en överdrivet billig ljudlimpa. Men för dig som är på jakt efter en smidig soundbar med bra ljud och har rätt fjärrkontrollsförutsättningar för att styra ljudet är trots allt Ray inte ett så tokigt köp. Framförallt om du också redan har andra Sonos-högtalare då alla som vanligt spelar snällt med varandra om man vill det.