Sonos nya ljudlimpa Beam är både mindre och billigare än deras tidigare soundbar-lösningar. Hur står den sig mot långköraren Playbar och platta Playbase?
Då jag till vardags använder Sonos Playbar (recension) både för TV-ljud och musikuppspelning kändes det lite extra spännande när möjligheten dök upp att testa företagets senaste tillskott i soundbar-segmentet.
Sonos Beam är ett mindre syskon till Playbar och den lite annorlunda Playbase. Fokus ligger på hög ljudkvalitet och smarta funktioner instoppat i ett så litet och användarvänligt soundbarpaket som möjligt. Faktum är att Beam överraskar på de flesta punkter.
Design
Sonos är inte ett företag som brukar tumma på material- och byggkvalitet. Så är även fallet med Beam. En tygklädd frontdel kombinerat med ordentlig plast på topp och botten ger ett bra första intryck. Personligen känns det ganska skönt att slippa tyget på toppen, som är fallet hos Playbar. Framförallt ur damningssynpunkt då det är lättare att torka av en plastyta än en av tyg.
Designen går i annars i samma fotspår som Sonos övriga produktsortiment. Med rena detaljer och utan extra krusiduller. På ovansidan finns touch-kontroller för volym, nästa/föregående spår, play/pause samt en knapp för att aktivera den inbyggda mikrofonen.
På insidan huserar Beam fyra woofers och en framåtriktat diskant tillsammans med tre passiva element för basljudet samt fem digitala klass D-förstärkare. På baksidan finns uttag för strömkabel, HDMI ARC-kabel för inkoppling till TV:n samt en nätverksport (om du inte vill köra trådlöst). Möjligheten finns också att ta emot ljudet från TV:n via optisk kabel med hjälp av en inkluderad adapter för ändamålet. Vi har testat den vita versionen av Beam, som också finns i svart utförande.
Inkoppling och formatstöd
Vi har i tidigare tester (Sonos Playbar, Sonos One) gått igenom hur hela Sonos-upplevelsen fungerar. I grund och botten handlar det om enkelhet. Allt ska fungera tillsammans och musik från över 50 olika källor (Spotify, Apple Music, Tidal osv.) kan spelas upp på alla högtalare inkopplade till samma Wi-Fi-nätverk. Beam stödjer också AirPlay 2. Däremot är funktionen ännu inte igångsparkad men väntas bli inom en snar framtid.
Den största skillnaden i inkoppling mellan Beam, Playbar och och Playbase är att Beam ger möjligheten att utöver optiskt ljud använda HDMI-ARC (Audio Return Channel). Med hjälp av ARC-funktionen kan Beam ta kontroll över TV:n och synkronisera ljud och bild mellan de båda enheterna. Precis som hos Playbar och Playbase medföljer heller ingen extra fjärrkontroll till Beam. Istället kontrolleras ljudet via den vanliga TV-fjärrkontrollen. Något som fungerar helt problemfritt både över HDMI-ARC och via den optiska adaptern.
Funktionsmässigt och med tanke på att Sonos trycker mycket på att Beam är en smart soundbar känns det lite snopet att ingen av de stödda funktionerna för röststyrning Amazon Alexa, Google Assistant eller Apple Siri ännu fungerar i Sverige. Detta är givetvis inte Sonos fel och det är strålande att stöd för så pass många röstassistenter finns inbyggt. Men det känns ändå lite trist att ännu inte kunna nyttja produkten fullt ut.
Stödet för åtminstone Amazon Alexa lanseras förmodligen under andra halvan av året och kommer göra det möjligt att styra Beam och byta låtar, pausa uppspelning o.s.v. med hjälp av röstkommandon. I och med HDMI-ARC-anslutningen kommer det även bli möjligt att starta och stänga av vilken TV som helst med hjälp av rösten.
Ytterligare något som är lite tråkigt är att formatstödet är exakt desamma som hos Playbar och Playbase. Det är alltså PCM Stereo, Dolby Digital och Dolby Digital 5.1 som gäller. Som vi gick igenom i vår recension av Playbar klarar de flesta TV-apparater av att utan problem konvertera exempelvis DTS-ljud till PCM. Men då stöd för DTS-avkodning ändå är så pass vanligt hos liknande (och även mycket billigare) soundbars hade inkluderingen av funktionen inte skadat. Huruvida avsaknaden av DTS-stöd är ett problem eller inte beror lite på i vilken miljö du faktiskt vill använda Beam. Tittar du uteslutande på streaming-tjänster såsom Netflix, Viaplay, C More osv. samt vanlig TV kommer du inte stöta på några problem alls. Sitter du däremot på ett stort bibliotek av Blueray-filmer med DTS-ljud är Beam förmodligen helt fel väg att gå.
På samma sätt saknas också stöd för Dolby Atmos, något som däremot får anses okej då det krävs bra många fler än en ensam högtalare för att dra nytta att den surround-bild Dolby Atmos är skapat för att ge.
För att kompensera detta har Sonos istället sin egen rumsoptimerande ljudteknik kallad Trueplay. Trueplay gör det möjligt att med hjälp av en iPhone eller iPad ställa in Beam så ljudet och surround-upplevelsen blir så bra som möjligt oavsett layout på det rum enheten placeras i. En liten brasklapp i sammanhanget är att det fortfarande saknas stöd för Android-enheter vid genomförandet av Trueplay-justeringen. Har du ingen Apple-telefon eller platta i närheten kan Trueplay-funktionen alltså inte användas.
Det viktigaste: Ljudet
Samtidigt som formatstöd, röststyrning och andra funktioner givetvis är viktiga är det ljudet som är det mest intressanta med Sonos produkter. Storebror Playbar låter fantastiskt bra både för musik och TV-ljud. Men då är den också nästan dubbelt så stor som Beam och kostar nära på det dubbla (7.899 kronor mot 4.699 kronor för Beam). Därför känns det ganska förvånande att Beam ljudmässigt bjuder på mycket mer än bara en halv Playbar.
Vid musiklyssning är ljudbilden tydlig och ren. Volymmässigt går det att dra upp ljudet rejält utan att några konstigheter eller distorsioner framträder. Det klara ljudet följer även med då inkällan skiftas till TV. Ett problem i filmsammanhang är att ljudet många gånger överdimensioneras volymmässigt för effekter kontra dialog. Här sticker Beam ut ordentligt då uppdelningen av dialogljud framåt och stereoljud utåt sidorna är den bästa jag upplevt på länge.
Nu är inte Beam någon surround-soundbar utan det är trekanalsljud som gäller. Det märks dock att mycket arbete lagts på att skapa en omslutande ljudupplevelse både det lilla formatet till trots samt avsaknaden av satellithögtalare. Stereobilden är kort sagt fantastisk, både vid musik samt TV. Den virtuella surround-upplevelsen ökas ytterligare med hjälp av Trueplay-inställningen som på något sätt lyckas studsa ljudet precis rätt för att skapa en trovärdig illusion av surroundljud.
Vad Beam dock saknar jämfört med storebror Playbar är utan tvekan rymden, storheten och värmen i ljudet. Kanske framförallt vid musiklyssnande. Den låter kort sagt något mer hård i jämförelse. Förmodligen mjukas ljudet upp något efter en tids inspelning. Men i nuläget känns vissa toner något vassa. Då Beam heller varken har kilona eller måtten med sig lyckas den inte producera samma basregister som storebror. Något som känns föga förvånande. Vad som dock förvånar är hur mycket tryck som ändå går att få i bastonerna hos Beam om reglaget dras upp något från standardinställningen. När det i övrigt gäller ljudet vid TV- och filmtittande finns däremot inte särskilt mycket att anmärka på och det märks att detta är Beams primära användningsområde.
En liten parentesfunktion jag själv uppskattat hos Playbar är Nattläget som med ett knapptryck stryper alla höga ljud men ändå framhåller tal och dialog på ett tydligt sätt. Denna funktion finns tillgänglig även hos Beam och fungerar minst lika bra också i det mindre formatet.
Precis som hos Playbar och Playbase går det att para ihop Beam med t.ex. två stycken Play 1-högtalare samt Sonos SUB-enhet för att skapa ett komplett 5.1-surround-system. Denna konfiguration låter bra mycket bättre än en ensam Beam och ger en ordentligt mer omslutande känsla med bättre bas – men priset drar snabbt iväg. Sonos SUB går på saftiga 7.899 kronor och två Play 1-högtalare släpps lös för 1.999 kronor styck. Detta bör ställas i kontrast till att Beam ”bara” kostar 4.699 kronor. En konfiguration som dock ger riktigt mycket djup jämfört med en ensam Beam är att skippa basen och lägga till endast Play 1-högtalarna för vänster och höger bakkanal.
Vem ska köpa Sonos Beam?
Jag ska. Jo, faktiskt. Det senaste året har jag varit extremt nöjd med min Playbar under TV:n – där jag trodde den skulle bli kvar ett bra tag till. Så snart Beam lades på plats var det dock ingen tvekan om att den är betydligt trevligare att titta på än den ganska klumpiga Playbar. Detta är givetvis subjektivt. Men bor man i lägenhet och har ett begränsat utrymme samt kanske inte behöver det där extrema bastrycket känns Beam som en riktigt bra lösning.
När ljudet framförallt vid TV-tittande också visade sig vara så pass bra överlag känns det inte heller som ett nedköp att gå från Playbar till Beam. Snarare blir det en optimering för att bättre passa övrig inredning och rumsstorlek – utan att göra några större avkall på ljud.
Är det däremot största möjliga ljud och djupast bas du är på jakt efter, samt har utrymmet att dra upp volymen ordentligt är Playbar utan tvekan ett bättre alternativ. Spelar du Blueray-skivor och behöver stöd för DTS-ljud är Sonos som TV-ljud helt ute ur bilden. Sett till vad den däremot är gjord för att vara är Beam en ganska perfekt soundbar för mindre vardagsrum och personligen har jag hittat min nya favorithögtalare för TV-ljud.
