En välvd spelskärm med 1 millisekunds responstid och 165 Hz uppdateringshastighet på en 27 tums WQHD-panel. Det låter ju super!
Vilken skärm man ska placera framför ögonen är ju inte alltid en lätt sak att avgöra. Valen och specifikationerna är många, nästan för många. Skärmen jag fått möjlighet att testa här är VG27WQ från välkända Asus. Sett till specifikationer handlar det om en välvd 27 tums-skärm med en upplösning på 2560 x 1440 pixlar, även kallad WQHD-upplösning. Ett bra snäpp upp från vanlig full-HD-upplösning med sina 1920 x 1080 pixlar. Personligen tycker jag också att just WQHD-upplösningen i 27 tums-formatet är bland det bästa man kan ropa hem sett till prisklass kontra bildkvalitet. Allt känns kort och gott lagom stort.
Övriga specifikationer skvallrar om hela 165 Hz uppdateringshastighet tillsammans med en låg responstid på 1 millisekund (grått till grått). Med ett pris på strax över tretusenkronor marknadsförs skärmen som en prisvärd och förhållandevis högupplöst gamingskärm. Så hur presterar den i verkligheten?
Utseende och inställningsmöjligheter
Innan vi kastar oss in i själva bildkvalitén är det först och främst värt att nämna skärmens ergonomiska möjligheter, alltså hur den går att justera fysiskt. Stativet är gediget och står stadigt på bordet. Skärmen går att justera både uppåt och nedåt samt tilta framåt (5 grader) och bakåt (25 grader). Till detta kan den även roteras åt sidorna 180 grader direkt på stativet. Det enda som saknas är en roteringsfunktion för att ställa skärmen i upprätt läge om man skulle önska det. I övrigt är justeringsmöjligheterna att betrakta som mycket bra. Skärmen håller sig även stabil oavsett vilket läge den placeras i.
Utseendet är i övrigt ganska ”gaming-inspirerat”. Med allt vad det innebär. Tack och lov slipper vi extrema utsvängningar och jag skulle säga att skärmen trots allt gör sig helt okej även på ett skrivbord utan varken RGB-belysning eller energidryck. Sett till byggkvalité och materialval har jag inte mycket att klaga på, speciellt inte med tanke på priset.
På in- och utgångssidan finns vad som krävs. Men inte mer. Två stycken HDMI-ingångar samt en DisplayPort-kontakt tillsammans med ett uttag för hörlurar. Tyvärr finns ingen inbyggd USB-hubb. Skärmen har däremot ett par inbyggda högtalare. Något jag personligen ser som positivt då det stundtals är smidigt att kunna spela upp saker för omvärlden även om man, som jag, oftast sitter med hörlurar framför datorn. Tyvärr är högtalarna inget annat än skräp. De fungerar för en stunds kortare tal och dialog, men där slutar användningsområdena.
Panel och bilden out-of-the-box
Det första intrycket av skärmen så snart den är inkopplad är att bilden känns något urvattnad och tråkig. En del av detta går att råda bot på via de inbyggda inställningarna, som förövrigt är ovanligt lättnavigerade med hjälp av den lilla ”joysticken” på baksidan av skärmen. Helt perfekt skulle jag dock inte säga att bilden går att få. Något som troligen kommer sig av skärmens panel, som är baserad på VA-tekniken. Den kanske största skillnaden mellan just VA och den relativt likvärda IPS-tekniken är framförallt att VA-panler i regel dras med sämre betraktningsvinklar.
Hos VG27WQ syns detta ganska tydligt och oavsett vart man sitter framför skärmen är alltid någon del av bildytan lite mer urvattnad jämfört med motsatt sida. Det är kanske ingen katastrof, men ändå alldeles för uppenbart för att ignorera. Skärmens krökning (böj) gör sitt för att kompensera för de dåliga betraktningsvinklarna något, men helt bra blir det inte.
En annan aspekt som både VA– och IPS-baserade skärmar brukar ha lite strul med är det faktum att bakgrundsbelysningen skiner igenom vid mörka scener i spel eller vid film, ett fenomen kallat ”backlight bleed”. Här har jag sett både bättre och värre skärmar. Visst finns det en del punkter på skärmen där bakgrundsbelysningen skiner igenom, men det är inte extremt. Åtminstone inte på just detta exemplar.
Vid arbete och spelande
Skärmen har som sagt en uppdateringshastighet på hela 165 Hz. Något som kortfattat gör att allt som sker på skärmen upplevs bra mycket smidigare och mindre hackigt än på en vanlig 60 Hz-skärm. Med 165 Hz inställt är skärmen, både vid vanligt Windows-användande samt vid spelande, också mycket riktigt en bra mycket bättre kompanjon än vid 60 Hz.
Skärmen lider dock något av så kallad ”ghosting”, vilket är en typ av eftersläpningar i bilden. Detta blir framförallt tydligt när vita objekt (t.ex. text) syns och scrollas mot mörkare bakgrunder. Används de högre uppdateringsfrekvenserna, och då främst 165 Hz, uppstår stundtals även så kallad ”inverse ghosting”. Vilket kortfattat är ett resultat av att skärmens pixlar inte riktigt hinner med att justera färgen korrekt vid snabba skiftningar. Något som på just VG27WQ gör att exempelvis text som rör sig snabbt ibland får en gulaktig ton.
Funktionen ELMB (Extreme Low Motion Blur) som finns inbyggd i skärmen motverkar de vanliga eftersläpningarna till en viss del. Däremot adderar funktionen snarare till gulheten på framförallt text vid scrollning. Så även om ELMB teoretiskt är superbra blir resultatet tyvärr här inget vidare.
Hur mycket man irriterar sig på eftersläpningar är dock väldigt personligt, men att fenomenen existerar går inte att komma från.
Något positivt är dock att dessa eftersläpningar och ghosting-effekter inte syns lika tydligt vid spelande som de gör vid vanlig Windows-användning. Utifrån det får man ändå ge Asus lite rätt i att marknadsföra skärmen som en gaming-skärm. Vilket den tillsammans med uppdateringshastigheten trots allt fixar helt okej. Det ska dock nämnas att om du verkligen vill ha en så smärtfri upplevelse för spel som möjligt, och då framförallt om du spelar snabba FPS-spel och liknande, finns det bättre skärmar att spendera pengarna på. Framförallt med tanke på de eftersläpningar som trots allt finns hos VG27WQ.
Att använda Asus VG27WQ
Efter att spenderat några dagar med skärmen har jag smått börjat vänja mig vid de mer uppenbara bristerna och eftersläpningarna kan jag kompromissa lite med. Däremot är skärmens största irritationsmoment just att den aldrig är ser likadan ut över hela bildytan. Något som tidigare nämnt kommer sig av betraktningsvinklarna, som i sin tur kommer sig av VA-panelen. Färgerna går som sagt att få till rätt så bra på en del av skärmen. Men då är de istället dassiga och tråkiga på de andra delarna. Bäst bild får man cirka 1,5 meter från skärmen. Men då blir istället all text för liten. Ingen riktigt ordning med andra ord.
Jag är ganska kräsen när det kommer till skärmar. Framförallt då jag anser att de är en av de ergonomiskt absolut viktigaste delarna i en dator-setup. Utifrån det har jag lite svårt att rekommendera VG27WQ för annat än lättare spelande. Skärmen är också ett bra exempel på att man inte ska stirra sig blind på hur många olika funktioner som lyckats få plats i en och samma produkt.
Personligen hade jag sett att Asus helt slopat ELMB (som ändå inte fungerar särskilt bra här) och kanske gått ned något i uppdateringshastighet då pixlarna inte riktigt hänger med. De sparade pengarna skulle istället kunnat spenderats på en snäppet vassare VA-panel där framförallt de vertikala betraktningsvinklarna varit bättre.
