Kan det någonsin vara värt att lägga runt 4000 kronor på en eltandborste? Efter att ha använt Oral-B:s senaste innovation iO Series 10 i två månader tänkte jag försöka svara på det.
Är det något namn som är synonymt med eltandborstar idag är det utan tvekan Oral-B. Deras senaste tillskott går under namnet iO Series 10 och är inte helt förvånande uppföljaren till iO Series 9. Så hur mycket teknik går det egentligen att trycka in i en tandborste och kanske än mer intressant; hur motiverad är prislappen som vid lanseringen var hela 4 500 kr?
Med i förpackningen
Innehållsmässigt får man med iO10 (som jag kommer kalla den framöver), bortsett från själva tandborsten, en väggladdare, ett kombinerat förvarnings- och laddningsfodral, en hållare för två tandborshuvuden, en laddningsplatta och ett (!) tandborsthuvud. Okej att tandborshuvudena till iO-tandborstarna är dyrare än de vanliga. Men åtminstone två stycken kunde ändå inkluderats i förpackningen när priset trots allt är vad det är.
I övrigt får innehållet ses okej. Däremot är det riktigt trist att både fodralet och laddningsplattan för tandborsten (som vi ska gå in närmare på strax) använder en egen kontakt och inte USB-C. Något som hade gjort hela paketet mycket mer resvänligt. Värt att notera är även att laddningssladden med sina ynka 90 centimeter är på tok för kort, så länge du inte har ett eluttag precis bredvid handfatet (eller där du önskar placera tandborsten).
Förvaringsfodralet har av någon anledning också begåvats med en extremt seg knapp för öppningsmekanismen. Något som i kombination med den ganska glatta utsidan och totala avsaknaden av naturliga punkter att sätta fingrarna på resulterar i att fodralet faktiskt är ganska knepigt att öppna. Återigen lite underligt, främst med tanke på prislappen.
Kvalitet och material
Hela paketet med samtliga tillbehör kommer i en vit och en svart upplaga och även om själva designen på en eltandborste i sin natur (åtminstone idag) är lite begränsad tycker jag iO10 ger ett överlag väldigt kvalitativt intryck. Den lite spräckliga designen ska påminna om en stjärnhimmel men personligen tycker jag mer den drar tankarna åt en marmorskiva. Vilket ju också är ganska trevligt, så inga konstigheter här egentligen. Här är troligen den svarta varianten lite mer trogen designupplägget.
Jämfört med en vanlig eltandborste för 299 kr finns det vidare och absolut en stor skillnad i den övergripande material- och byggkvalitén hos iO10 och hela kittet känns som sagt både påkostat och ordentligt. Framförallt gillar jag att plasten själva tandborsten är gjord av är lite åt det mjukare hållet, utan att för den delen misstas för gummi.
Vad är nytt med iO10-serien?
De största skillnaderna jämfört med tidigare tandborstar i iO-serien är, bortsett från en del uppdaterade komponenter och sensorer, den laddningsstation som ackompanjerar iO10-tandborsten. I grund och botten fungerar denna som vilken annan tandborstladdare som helst; den laddar tandborsten när denna placeras ovanpå.
Det lite finurliga här är istället de sex små lamporna runt om den lilla laddpucken. I takt med att man borstar olika delar av uppsättningen tänder i munnen ändras färgen på lamporna från blå till vit. Lite sådär småmagiskt. Varje zon blinkar även till när den blir vit för att indikera att man är färdig med just den delen av munnen. Ett trevligt koncept som framförallt gör att man slipper sitta med en app för att se vilka delar av munnen man borstat och inte borstat tillräckligt bra. Något som varit fallet för tidigare modeller i serien.
Själva tandborsten hålls på plats med magneter som är precis lagom svaga för att man lätt ska kunna lyfta bort den utan att laddplattan följer med och precis tillräckligt starka för att tandborsten inte ska trilla omkull. Om du inte stöter till den. Då ramlar den omkull direkt. Kvalitativ känns laddningsplattan oavsett.
Komma igång
Att bara komma igång och borsta tänderna med iO10 är inga större konstigheter. Via den lilla OLED-displayen på tandborsten kan man både välja mellan olika borstprogram och se information om hur länge man borstat samt göra lite andra inställningar, såsom vilken färg ringen högst upp på tandborsten ska ha.
Den iO10-specifika upplevelsen får man däremot inte förrän man också kopplat in den lilla laddpucken och synkroniserat denna med tandborsten. Laddpucken extraknäcker förövrigt även som (en rätt snygg!) klocka när den inte används för att visa framsteg med nuvarande tandborstsession. Lite dumt är dock att tiden plockas via en nätverkssignal, vilket i sin tur gör att pucken behöver vara kopplad till ett Wi-Fi-nätverk för att kunna visa vad klockan är (vilket görs via appen).
Appen i sin tur behöver tekniskt sett inte användas alls. Utan det går lika bra att se vilka zoner man borstat och inte borstat direkt på laddpucken. Däremot är appen bra mycket mer detaljerad när det kommer till de mer specifika detaljerna kring exakt var man borstat på varje zon.
Värt att nämna här är även att iO10 inte är avsedd att delas mellan olika personer. Visserligen kan man skifta tandborshuvudena både snabbt och utan problem. Men det finns inga möjligheter att t.ex. byta användare i appen, eller synkronisera tandborsten mot flera telefoner samtidigt. Faktum är att det var en riktig pina att försöka få bort synkroniseringen från en telefon för att sedan koppla ihop allt med en annan. Så det är inget jag rekommenderar.
Att borsta tänderna
När det kommer till det viktigaste med en tandborste, att göra rent tänderna, kan jag inte säga mycket annat än att iO10 gör ett strålande jobb. Redan efter den första borstningen kändes en ordentlig skillnad mot min nuvarande tandborste. Den inbyggda trycksensorn gör även sitt för att, via ett argt rött ljus, meddela när man trycker för hårt mot tänderna. Alternativt vara lite mer uppmuntrande när man använder ett korrekt tryck.
Indikationsljusen på den lilla laddpucken är alldeles lagom för att kunna hålla hyfsad koll på att man inte missar att borsta någon del av munnen. Själva tekniken för att känna av exakt var i munnen tandborsten befinner sig är okej, men långt i från helt perfekt. Något som faktiskt gjorde att jag, envis som jag var i början av detta test, lyckades borsta så pass mycket på samma ställe att tandköttet blev irriterat efteråt. Just eftersom tandborsten hela tiden trodde jag borstade på något annat ställe i munnen och inte ville se min bortsession som helt färdig. Men när allt fungerar som det ska är det onekligen lite häftigt hur bra tandborsten vet var i munnen man är och borstar.
Att ladda upp iO10 från noll till hundra procent tar cirka 3 timmar. Batteritiden specificeras inte exakt, men beroende av hur länge varje bortsession faktiskt fortgått har jag fått ut mellan 20-30 borstningar på varje full laddning. Ett helt okej resultat, men också ganska i linje med andra eltandborstar.
Med eller utan app
Även om just vanlig tandborstning kan skötas alldeles utmärkt med hjälp av bara tandborsten och laddpuckens lampor (eller bara med tandborsten om man tror sig hitta bra i sin egen mun) finns det lite extra att hämta genom att också ha appen öppen medan man borstar sina tänder. Som redan nämnt syns här inte minst en mer precis koll på exakt hur man borstar. I övrigt finns också en del ”borstutmaningar” där man t.ex. ska få ett perfekt borstningsresultat x-antal dagar i rad, borsta tungan tre dagar i rad osv.
Dessa småsaker är kul till en början, men blir snabbt ganska tröttsamma. Nu kanske det beror lite på vilken typ av vardag man har. Men att jaga tandborstmedaljer blir snabbt sekundärt när man har en studsande treåring bredvid sig. Möjligen kan det vara motiverande för exakt rätt målgrupp och vet du med dig att du bara älskar utmaningarna du får av ditt aktivitetsarmband är det mycket möjligt att även de från iO10 tilltalar dig.
Ytterligare något som gör det lite mer omotiverat att använda appen är faktumet att de något grövre borsthuvudena som utgör iO-serien, åtminstone för min del, tenderar att släppa ut lite mer tandkrämslödder längs sidorna än vad de smalare varianterna av borsthuvudena gör. En kombination som verkligen inte blir bättre när man står med huvudet snett nedåt och tittar i telefonen.
