Två års utlovade mjukvaruuppdateringar och möjlighet att själv byta ut delar när något går sönder. Kan det vara ett recept på en lyckad telefon?
Med G42 fortsätter Nokia trenden som startades med lillebror G22 i början av 2023. Nämligen att låta användare själva beställa och byta ut vissa delar av telefonen. I fallet med G42 handlar det om att på egen hand kunna byta skärm, batteri och laddningsport. Ett härligt koncept vi definitivt kommer se mer av framöver. Mer om själva reparabiliteten snart!
Ett rätt läckert yttre
Det kanske har att göra med att jag sett en del smartphones den senaste tiden. Men jag gillar verkligen den lila färgen på baksidan av G42 (som också finns i ett svart och ett rosa alternativ). Byggkvalitén är det verkligen inget fel på och konstruktionen påminner mycket om Nokia X30 som jag testade tidigare under året.
På framsidan huserar en IPS-skärm med upplösningen 720 x 1612 pixlar, vilket är åt det lägre hållet jämfört med många andra smartphones. Här ska man dock komma ihåg att Nokia G42 är en hyfsat billig telefon med ett pris på cirka 2 990 kr. Så allt för mycket kan man inte förvänta sig.
Skärmen presterar trots allt helt okej och har även en uppdateringshastighet på 90 Hz. Något som hjälper till att skapa ett extra flyt både i menyer och vid annat scrollande. Något skärmen däremot inte är superbra på är ljusstyrka och till viss del kontrast. Vid vanlig användning inom- och utomhus är det inga större problem. Men i ljusare miljöer och vid direkt solljus märks det att skärmtekniken är omsprungen av nyare varianter.
Prestanda och generell användning
Nokias nyare telefoner är inte kända för att använda de allra senaste systemchippen. Vilket är fallet även hos G42 som har fått sig en Snapdragon 480+ tillsammans med 6 GB internminne. I kombination med den lite lägre skärmupplösningen skulle jag dock säga att telefonen ändå flyter på helt okej. Det finns inget nämnvärt lagg i menyer och liknande och appar startar hyfsat snabbt.
Vid spelande och användning av tyngre applikationer märks det dock att systemkretsen går lite på knäna. Inte så att spelen blir ospelbara, men en del hackigheter och längre laddningstider är definitivt att räkna med jämfört med dyrare telefoner. Vilket å andra sidan inte är jättekonstigt. Något som dock är lite snålt är det inbyggda lagringsminnet på 128 GB. Tack och lov finns möjligheten att utöka det genom en microSD-kortplats.
Mjukvarumässigt kör telefonen Android 13. En ganska ren och och avskalad version av detta dessutom. Något som här däremot går lite stick i stäv med möjligheten att själv reperara telefonen och byta ut delar är löftet om endast två års garanterade mjukvaruuppdateringar. Vilket är lite snålt i sammanhanget. För säkerhetspatchar är det däremot tre år som gäller. Bättre, absolut. Men bortsett från en sprucken skärm har jag svårt att se att batteriet eller laddningsporten ger upp innan de utlovade mjukvaruuppdateringarna gör. Nåja.
Kamerakvalitet
Även om de sitter tre linser (eller två linser och en djup-sensor) på baksidan av Nokia G42 är det egentligen endast en som är värd att använda. Närmare bestämt huvudkameran med sin upplösning på 50 megapixel. Så länge det finns hyfsat ljusinsläpp presterar den okej och levererar klara och kontrastrika bilder. Tyvärr känns bilderna något urvattnade och jag lyckas inte riktigt få färger att lyfta oavsett vilka inställningar jag använder. Vid sämre ljus blir bildkvalitén också nämnbart lidande. Men som en kamera på en lite billigare mobiltelefon skulle jag ändå säga att den är okej.
Den andra kameran, som är en makrovariant med 2 megapixels upplösning, ser jag egentligen inte riktigt något användningsområde för. Möjligen som förstoringsglas. Några detaljrika bildresultat levererar den hursomhelst inte.
För video är det en lite blandad upplevelse. Den maximala upplösningen är 1080p i 60 bilder per sekund. Vilket är bra. Men även här behövs hyfsat med omkringliggande ljus för att skapa så bra bildförutsättningar som möjligt. Precis som hos tidigare nämnda Nokia X30 märks det att processorn går lite på knäna om man spelar in en video samtidigt som man t.ex. installerar appar i bakgrunden. Tack och lov speglas detta dock bara i själva sökaren och inte i de färdiga videofilerna.
Batteritid och laddning
Nokia påstår själva att G42 ska klara upp till tre dagar mellan laddningarna vid normal användning. Något som troligen inte ligger jättelångt från sanningen. Under min tid med telefonen fick jag ut över två dagar från det 5000 mAh-stora batteriet. Men då använde jag också telefonen mer än jag normalt brukar.
Telefonen stöder vidare snabbladdning i upp till 20W, vilket är okej men inte häpnadsväckande på något sätt. Värt att notera är att det inte medföljer någon väggplugg i förpackningen, utan endast en USB-C till USB-C-kabel.
Att reparera sin egen telefon
Så var det, det där med att själv kunna byta ut vissa av telefonens delar om de råkat gå sönder. Här har Nokia samarbetat med välkända iFixit för att erbjuda både reservdelar och reparationskit som enkelt kan beställas direkt från företaget. iFixit tillhandahåller även tydliga steg-för-steg-guider för att byta ut respektive reservdel.
Kostnaden är heller inte skyhög. Att t.ex. beställa en ny skärm och ett reparationskit går på cirka 750 kr med frakt inkluderad. Det går även att beställa endast reservdelarna om man känner att man redan har tillräckliga verktyg för att ta sig in i telefonen.
Nu fick jag inte med något reparationskit tillsammans med telefonen men då jag tidigare bytt skärmar på t.ex. iPhones skulle det visa sig att mina nuvarande verktyg räckte gott. Även om det märks att krut har lagts på att konstruera en hyfsat lättreparerad telefon skulle jag ändå påstå att man åtminstone behöver ha någon form av fingerfärdighet för att lyckas med de lite mer omständliga utbytena, t.ex. att byta ut skärmen. Något som kräver att samtliga delar av telefonen plockas bort.
Att däremot byta ut batteriet är en annan historia och görs lite enklare. Framförallt är det steget att just ta sig in i telefonen som underlättats i och med att inget lim använts vid tillverkningen och att baksidan helt (någorlunda) enkelt går att knäppa bort. Vilket annars är ett av de mer tidskrävande stegen när det kommer till att reparera telefoner.
