Kring 00-talet var det ju inte mycket annat än en Nokia 3310 man skulle ha. Hur är då dagsformen hos mellanklassmodellen X30 ungefär 20 år senare?
Jag älskade min Nokia 3310 när det begav sig. Så pass mycket att jag köpte en exakt likadan när min första lyckades försvinna under en idrottslektion på gymnasiet. Det är därför med lite extra stor spänning jag packar upp Nokias nya kandidat till en vettig mellanklass-smartphone på många, många år.
Ett gott yttre intryck
Redan på utsidan står det klart att fokus hos X30 (och lite av Nokias nya profil) handlar om miljötänk. Vilket ju är kalas! Förpackningen är tillverkad helt av återvunnen papp. Aluminiumdelarna i telefonen är gjorda av 100 procent återvunna råvaror medan plastkomponenterna landar på 65 procent av återvunnet material. Trevligt!
Vid både en första och andra anblick andas telefonen faktiskt rätt mycket premiumkänsla. Till och med förvånansvärt mycket med tanke på att priset håller sig på hyfsat vettiga 5 690 kr för modellen med 256 GB lagringsutrymme och 8 GB internminne som jag testat här. Telefonen finns även i en snäppet billigare variant där lagringsutrymmet minskats till 128 GB och internminnet till 6 GB. Men jag skulle alla dagar i veckan rekommendera den lite dyrare modellen och då främst på grund av det dubblerade lagringsutrymmet.
Byggkvalitén är det inga som helst fel på och hade jag bara gått efter utseende och känsla hade jag lika gärna kunnat gissa att priset var det dubbla mot vad det faktiskt är. Bra är även att telefonen är IP67-klassad och således fixar ett ofrivilligt dopp i grunt vatten (max 1 meter) utan att ge upp.
Gott om uppdateringar
I och med den gröna profilen lovar Nokia vidare både 3 års systemuppdateringar och 3 års månatliga säkerhetsuppdateringar. Dessutom tillsammans med 3 års garanti, vilket verkligen inte är fy skam. Lite tråkigt är dock att telefonen (än så länge) kör Android 12 och inte senaste Android 13. Det verkar däremot som att det äntligen halvt bekräftats att bland annat just X30 inom en inte allt för avlägsen framtid kommer få ta del av 13-uppdateringen. Exakt när är dock inte säkert.
Bakom kulisserna
Under huven på Nokia X30 är det den inte supersnabba men ändå hyfsat kompetenta systemkretsen Snapdragon 695 som fått uppdraget att hantera det mesta som görs på telefonen. Överlag är flytet okej, men visst märks det att prestandan hos 695 är lägre än hos de lite mer påkostade Snapdragon-kretsarna.
Menyhantering, YouTube, surf och andra dagliga uppdrag fixar dock X30 alldeles galant när det kommer till just flyt och smidighet. Börjar man däremot köra flertalet appar samtidigt och drar igång något mer tungdrivet spel står det ganska snabbt klart att processorn får jobba ordentlig för att mäkta med. Något den heller inte alltid gör när det kommer till framförallt en del spel där uppdateringsfrekvensen får sig en liten törn jämfört med dyrare telefoner.
Väl godkänd skärm
Sett till skärmpanel är Nokia X30 bestyckad med en AMOLED-variant med en upplösning på relativt normala 1080×2400 pixlar tillsammans med en variabel uppdateringshastighet på mellan 60 till 90 Hz. En riktigt trevlig kombination som både levererar goda färger, djupa kontraster och ett bra flyt överlag. Ljusstyrkan på maximalt 700 nits och cirka 400 nits vid normal användning är godkänd även den. Även om det absolut finns mer ljusstarka skärmar.
En okej kameraupplevelse
För foto- och kanske ännu mer filmentusiasten kan jag väl direkt säga att Nokia X30 kanske inte är den hetaste kandidaten. Däremot inte sagt att bildkvalitén är dålig. Kameramodulen på baksidan består av två linser. En huvudsensor med en upplösning på 50 MP och en vidvinkellins med en upplösning på 13 megapixel.
Huvudkameran presterar överlag okej när det kommer till foto. Både vid dåliga och goda ljusförhållanden. Däremot känns den mer datorassisterade biten av bildbehandlingen ibland lite väl påtaglig och skapar stundtals ganska hårda bilder. Färgerna är det däremot inget fel på och även om de drar lite mer åt det mattare hållet jämfört med många andra mobilkameror är de ändå klart godkända. Just mörkerläget ska även få sig ett extra poäng, inte för att det är snabbt (för det är det inte), utan för att bilderna faktiskt blir förvånansvärt skarpa och ljusa även i riktigt dålig belysning.
Vidvinkellinsen är godkänd och även om den inte levererar samma kvalitet som huvudsensorn producerar den ändå fullt användbara foton.
För film är det tyvärr en lite annan historia och även om bildstabiliseringen är bra känns en del filmat material stundtals något ”laggigt”. Nu hackar inte de inspelade filmerna i sig, utan snarare skulle jag säga att den lite laggiga upplevelsen kommer sig av att processorn helt enkelt inte riktigt orkar med ibland. Något som också syns extra tydligt om man exempelvis spelar in en film (eller bara använder sökaren) när telefonen t.ex. installerar något i bakgrunden. Kvalitén på inspelat material är dock okej och fungerar utan problem för vardagsfilmande. Däremot är kameran sådär på att ta upp snabba rörelser som istället gärna får ett lite utsmetat resultat.
Definitivt värd att nämna i sammanhanget är också den, roligt nog, förvånansvärt kompetenta frontkameran som med sina 16 megapixel faktiskt lyckas leverera riktigt vassa selfies. Även bokeh-effekterna (suddiga bakgrunder) står ut som ovanligt användbara och välprogrammerade
Vid daglig användning
Även om Nokia X30 inte är perfekt är det ändå ledordet ”okej” som oftast tittat fram under tiden jag testat telefonen. Ett ledord under vilket både prestanda, kamera och skärm faller in. Även batteritiden är godkänd och telefonen klarar sig utan problem två dagar vid normal användning. Laddningen får också den godkänt och trots att maximala 33 W inte slår några hastighetsrekord fylls batteriet ändå upp förhållandevis snabbt. Det ska dock noteras att ingen väggadapter medföljer i kartongen, utan endast en USB-C till USB-C-kabel.
Två saker som dock inte riktigt når upp till okej-nivån är dels fingeravtrycksläsaren i skärmen som stundtals är både seg och har svårt att hitta rätt. Dels faktumet att telefonen endast har en högtalare. Ljudet i denna är helt okej. Placeringen längst ned till höger (sett framifrån) har dock visat sig vara lite problematisk då jag många gånger lyckats placera nedre delen av handen precis vid högtalaren och i princip tystat den helt. Kanske en extremt personlig sak, men irriterande likväl.
