Ibland får man möjlighet att testa prylar som ligger lite i utkanten av ens ekonomiska spann, som t.ex. Sonys flaggskepps-TV A95K. Så nu blir det till att tjäna mer pengar!
Sony A95K är lite löst uppföljaren till fjolårets succé-TV A90J. Där A90J ”bara” vara en vanlig OLED-TV har Sony med A95K gått ett tekniskt steg framåt och ersatt panelen med en så kallad QD-OLED-variant. Något som tillsammans med Sonys redan från början utmärkta bildförbättringstekniker (XR) på pappret skapar möjligheten till en upplevelse utöver det vanliga. Och visst sjutton är det en upplevelse utöver det vanliga!
En modern TV på de flesta sätt
Utseendemässigt sticker A95K ut en hel del. Inte sett till själva panelytan, utan istället till foten. En solid metall- och plastplanka som med en vikt på närmare 20 kilo gör att TV:n står ovanligt stillsamt på TV-bänken.
Det går att montera TV:n både frampå och bakom foten. Fästs TV:n längst bak (såsom jag valde att göra) står panelen rakt uppåt. Medan panelen istället får en pytteliten lutning bakåt om den fästs framför foten. En smaksak givetvis. Designmässigt gav jag inte jättemycket för fotens klumpiga utseende till en början. Men efter ett par veckor i vardagsrummet har jag till slut börjat tycka att hela pjäsen trots allt ser ganska trevlig ut.
Givetvis går det att väggmontera TV:n om man hellre önskar det. Värt att notera är också att det på grund av fotens utformning inte går att placera en soundbar direkt framför TV:n. Oavsett vilket läge panelen monteras i.
Varför är då QD-OLED så bra?
Bildpanelen A95K använder är faktiskt producerad av Samsung. Anledningen till varför tekniken fått ett stort intresse redan innan den såg dagens ljus (vilket förövrigt var i datorskärmen Alienware AW3423DW) är för att den kombinerar två av de mest prominenta panelteknikerna i ett och samma paket.
En av nackdelarna med OLED-tekniken är att den historiskt haft svårt att nå upp till den nivå av ljushet andra bildtekniker kunnat åstadkomma. Något som kommer sig av att de självlysande subpixlarna (delar av en pixel) i en OLED-panel själva behöver ställa om sig för att lysa i rätt färg. Vilket gör att de tappar intensitet.
Med QD-OLED-tekniken (där QD står för Quantum Dot) agerar OLED-panelen istället som en typ av blå bakgrundsbelysning där just den blåa färgen skickas med hög intensitet till de ovanpåliggande QD-punkterna. QD-punkterna anpassar sedan färgen på sina egna röda, gröna och blå subpixlar för att skapa exakt rätt färg för varje individuell pixel och använder därtill OLED-bakgrundsbelysningen för att lysa starkare.
En panel som heter duga
Sony är lite halvkända för att producera TV-apparater där bilden ”out-of-the-box” är ganska bra och inte nödvändigtvis behöver extremt mycket fipplande och kalibrerande i menyer för att se vettig ut. Detta är hyfsat sant även för A95K. Däremot är det alltid rekommenderat att ta sig en ordentlig genomgång av alla de inställningar som finns att tillgå för att eventuellt landa i ett (eller flera) bildlägen man själv känner sig nöjd med.
Det som kändes lite annorlunda med A95K gentemot de flesta andra TV-apparater jag testat (även Sony-varianter) var dock att allt redan från början bara kändes rätt. Färger såg ungefär ut såsom jag tyckte de skulle göra och bilden var fri från hackigheter och andra lustiga rörelsefenomen. Efter en sväng i inställningarna (som förövrigt är ganska många om man gottar ned sig lite i menyerna) blev bilden ännu trevligare. Till en sådan nivå att till och med min sambo frågade om TV:n verkligen behövde skickas tillbaka (det behövde den).
Jag är långt ifrån någon expert när det kommer till att faktiskt mäta ljusförhållanden, vitbalans, intensitet för HDR och SDR osv. Men från en subjektiv synvinkel har jag inte kunnat hitta en enda sak att störa mig på när det kommer till bilden hos A95K. Svart är svart. Intensiteten både vid HDR– och SDR-material är väl tillräcklig och färgerna ser ut som de ska, utan att för den delen bli för överdrivna. Under mina två veckor med TV:n har jag heller inte lyckats störa mig på någon som helst form av blooming-effekter eller andra typer av eftersläpningar. Kort sagt kunde jag inte vara mer nöjd med själva bildupplevelsen.
En snabb titt på specifikationerna
Sett till rena specifikationer är A95K en 4K-TV med stöd för det mesta. För HDR syns support för HLG, HDR10 och Dolby Vision. Här saknas visserligen HDR10+ och Dolby Vision IQ. Något som säkert kan vara negativt för rätt person. Personligen tycker jag att Sonys egna XR-tekniker för hanteringen av bildmaterial levererar ett superbt resultat oavsett HDR-format.
För spel finns stöd för upp till 120 Hz variabel uppdateringsfrekvens via HDMI 2.1. Däremot saknar TV:n möjlighet att nyttja G-Sync och FreeSync. Utöver detta gör den sig däremot alldeles utmärkt för spel. Framförallt i kombination med de senare generationernas spelkonsoler med stöd för högre upplösningar. Lite tråkigt är det dock att antalet HDMI 2.1-portar endast är två till antalet.
Värt att nämna här är också den inbyggda uppskalningen av mer lågupplöst material, som är en av de bättre jag sett. Även om resultatet givetvis är långt ifrån en ordentlig HD-källa skulle jag ändå våga påstå att det till och med går att titta på vanlig kabel-TV utan några större problem. Att spela spel via t.ex. Nintendo Switch (som maximalt klarar av Full HD-upplösning) fungerar även det utan några som helst problem och ser därtill riktigt bra ut.
Google TV med extra allt
Som operativsystem är det Google TV som gäller. Något som är standard på i stort sett alla nyare Sony TV-apparater. Även om det inte är perfekt är ändå just Google TV i mitt tyckte det, för stunden, bästa operativsystemet du kan köra på en TV. Även om gränssnittet kan upplevas lite rörigt flyter allt på utan några hackigheter eller andra irritationsmoment. Inbyggt i TV:n finns givetvis Chromecast– samt AirPlay-stöd. Till detta finns via Google TV också direktstöd för i princip varenda TV– och filmrelaterat app man kan tänka sg.
Fjärrkontroller och tillbehör
A95K levereras såsom många andra av Sonys TV-apparater med två fjärrkontroller. En klassisk IR-variant för de som behöver använda just IR-tekniken för att kontrollera exempelvis ljudet via en receiver. Samt en Bluetooth-variant med bland annat inbyggd röststyrning. En funktion som fungerar riktigt bra!
Just Bluetooth-kontrollen är också en av de mer trevliga fjärrkontrollsvarianterna jag använt. Den ligger lätt i handen, väger inte för lite och inte för mycket samt ger ett överlag väldigt kvalitativt intryck. Jag uppskattar speciellt den inbyggda bakgrundsbelysningen som tänds väldigt försiktigt när man plockar upp kontrollen och släcks när man lägger ner den. En subtil detalj kanske. Men en som bidrar till den överlag goda kvalitetskänslan hos hela paketet.
Med i kartongen (som förövrigt är vettigt konstruerad när det kommer till att packa upp TV:n) finns även en liten kamera. Denna fästs, om man vill, högst upp på TV:n och agerar där både som en vanlig kamera för t.ex. online-möten samt som en sensor för att automatiskt kalibrera bilden baserat på ljuset i rummet. Denna funktion är givetvis inget man måste använda. Däremot fungerar den okej för den som verkligen inte vill pilla med några inställningar. Är det bästa möjliga bild man vill åt skulle jag dock säga att man ändå behöver ge sig in i menyerna, åtminstone i någon mån.
Törs jag skriva fantastiskt ljud
För att gå tillbaka till att allt bara såg rätt ut när det kom till min initiala upplevelsen av bilden så gällde detta faktiskt också ljudet. Vilket är ohyggligt ovanligt när det kommer till TV-apparater överlag. Här var nog det jag reagerade mest på att jag inte reagerade så mycket över huvud taget när ljud väl började spela från TV:n. Det lät bara, bra.
Hos A95K använder Sony sin egenutvecklade ljudteknik Acoustic Surface Audio+. Kortfattat handlar det om att använda hela skärmytan lite som ett högtalarmembran vilket vibreras i syfte att skapa ljud. Tillsammans med två små subwoofer-element på baksidan lyckas denna kombination inte bara att leverera hela 60 W ljud. Den lyckas även få mig att ifrågasätta om det verkligen behövs någon ytterligare ljudanläggning till TV:n. För den lite mer kräsna är svaret fortfarande och definitivt ja. Men för min del är det faktiskt lite mer osäkert.
Ljudet är överlag förvånansvärt klart och tydligt. Inte minst vid tal och dialoger. Basen skulle absolut må bättre av en separat golvenhet. Men även här tycker jag ljudet är bra mycket mer framträdande och framförallt lättlyssnat jämfört med de flesta andra TV-apparater jag testat.
En galen TV, för rätt person
Sony XR A95K är kortfattat riktigt bra på det mesta. Den är även bra på att ta alla ens pengar, titta förundrat på dem och lite drygt berätta att det inte räcker. För 55-tumsvarianten jag testat får man betala hela 34 000 kr. En inte så nätt summa. Vill man upp en storlek till 65 tum är det istället cirka 44 000 kr som gäller.
Smakar det så kostar det visserligen. Men i detta fall skulle jag säga att priset inte är helt lätt att motivera för den vanliga användaren. Framförallt inte när det finns relativt likvärdiga TV-apparater som kostar bra mycket mindre. Här syns kanske framförallt LG:s klassiska OLED-serie av TV-apparater med (just nu) C2-modellen i spetsen.
Vill man åt exakt samma bildpanel som återfinns hos A95K är det som sagt Samsung som producerar den och även använder den i sin egen TV, S95B. Nu har jag inte testat just S95B, men panelmässigt ska de båda vara relativt likvärdiga. Däremot verkar det vara framförallt i detaljerna A95K går ut som vinnare. Samt faktumet att Samsung använder sitt eget operativsystem Tizen OS, vilket i min mening är en liten nedgradering jämfört med Google TV.
